Ett svart ljus som bländar

››Analogin är eklipsen.
Med återkommande precision inträffar den totala solförmörkelsen, allt stannar upp, fåglarna tystnar, men våra hjärtan slår sina slag och plötsligt är det afton.‹‹
- Leif Eriksson, ROOKE TIME 31: Post september 2001

Det handlar om att inte passa in, att inte vara önskad men också om att inte vilja passa in. Ett svart ljus bländar den som tror att ljuset i sig alltid är vitt och gott. Ett svart ljus kan vara en underjordens upplysning där ett etablerat konsensus lagt nyfikenheten till handlingarna. Där åsikten om yttrandets frihet formulerats om, blivit till ett relativt begrepp och numera används som ett tveeggat svärd. Friheten är tvång medan tvånget är frihet. Men inte varje gång, för inkonsekvensens tidsålder regeras oinskränkt av den som räds det svarta ljusets avslöjande sken.

››Liberalismen kan sedan mer än etthundra år användas till allt och intet. Det är inte ett begrepp för till exempel frihet, utan en etikett som man kan applicera också på de mest icke-liberala attityder och skeenden. Säger man att en sak är liberal så är den liberal även om den de facto är reaktionär och bakåtsträvnade. Säger man att man inte är liberal tas det till intäkt på att man är emot frihet, välstånd och så vidare, även om man kan påvisa att de åtgärder man föreslår främjar frihet och framgång. Vi har fångats i en rävsax.‹‹
- Bo Cavefors i intervju till artikeln “Kallt krig och tysk höst” ur Kulturkritik #3, 2007.

Ordbokens (Nationalencyklopedin) definition av mörker är ett tillstånd i frånvaro av ljus, men också ett tillstånd i avsaknad av kultur och upplysning. Detta är den gängse uppfattningen som är kutym varhelst den etablerades diskurs kommer till uttryck. Det vita ljuset strålar idag som allra starkast från det västerländska elfenbenstornets topp och allt som inte faller piedestalens härskare i smaken fördöms å det allvarligaste. Vilket i sig inte är så särskilt upprörande eller överraskande, allt annat vore ju såklart ett generalfel. Med det vita ljusets logik.

Ett exempel på denna inkonsekventa hållning är Peter Lutherssons artikel om Bo Cavefors i tidskriften Axess. Med en avslutning som osar lika mycket missunsamhet som av personlig vendetta, uttrycker artikelförfattaren sin personliga uppfattning om det svarta ljuset som Cavefors spridit:

››Förlaget gick i konkurs. Förläggaren försvann för en tid utomlands. Omsider återvände han till Sverige. Uppenbarligen behövde han inte ägna sig åt lönearbete utan kunde alltså sysselsätta sig med skriverier. Sina upproriska fraser spred han från en rymlig och modern lägenhet precis i hjärtat av Malmö, vid Triangeln. Kontot på Bank Hoffman var av allt att döma fortfarande välfyllt. Det är skönt för samhällsomstörtare med kapital och banksekretess.‹‹
- Peter Luthersson, “Samhällsomstörtaren på Sandgatan 14″ i Axess Magasin #2, 2008.

Det fria ordet som uttrycks med udden riktad mot den etablerade “sanningen” ska helst knipa tyst; ungefär som allehanda alliansförsök att göra det socialdemokratiska mittenpartiet Vänsterpartiet till kommunister i debatter. Belägg motståndaren med ett stigma och resultatet blir nästan alltid detsamma: ett fokus bort från vad som egentligen sägs och ett vitt ljus på föreställningar som är näst intill omöjliga att värja sig från. Som tur är så strömmar det svarta ljuset fortfarande. Det är elektriskt och måste slås av manuellt.

*

Hur många liberaler behövs det för att skruva ur en svart glödlampa?

*

Underjorden. Underground. Motkultur. Counter culture. Det är det svartaste av ljus som upplyser oss om tillståndet i verkligheten, inte det vita ljuset. Det är därför som Hank Moody slår luften ur mig när jag njuter Californication. Det är därför Jean Paul Marat dyker upp i sitt zinkbadkar i bakgrunden samtidigt som Moody fyller själen med det enda lagliga sinnesförhöjande medel vi tillåts.

››Ja, friheten är oss förlorad, och förlorad utan möjlighet till återkomst. Men medan vi väntar på att tyrannen ska återta sin makt, kasta då en blick till de excesser av despotism som snart kommer komma då våra nuvarande tyranner faller.‹‹
- Jean Paul Marat ur l’Ami du Peuple, No. 625, 14 december, 1791 (fritt från Mitch Abidors engelska översättning).

*

Därför är det svarta ljuset, den svarta glödlampan och den svarta elektriciteten det som med sin underjordiska upplysning är det enda alternativet till de etablerade kanalernas konsensus och det är därför dessa kanalers inkonsekvens blir så tydlig.

››You need to take a closer look at me
Cause I was born to be the thorn in your side
No matter what you think you’re gonna see
You never wanted this barrage of fucking pride
You don’t want none of me‹‹
- Slayer, “Payback” från God Hates Us All, 2001.

Kontrasten mellan svart och vitt – nihilismens variga arv i jakobinsk sårlinda mot samförståndets bubblegumsdoftande rakade könslöshet – är alla exempel på hur inkonsekvensens diskurs regerar oinskränkt, och det är därför fler svarta glödlampor måste sprida sitt ljus.

Därför är destruktion svaret, annars är vi alla förlorade i helvetets vita ljus.

——————————
Andra bloggar om: motkultur, samhälle, destruktion, svart ljus, upplysning, cavefors, marat, nihilism, jakobinism, underjord och californication.